Så började det

Höghuset Gästsalen 4 uppfördes av JM åt Seniorgården, som är en del av samma koncern. I Seniorgårdens bostäder ska minst en person i hushållet ha fyllt 55 år. I Gästsalen 4 har stadgarna senare ändrats så att det idag är 50 år som gäller.

När huset skulle byggas var det tänkt att stå längre ner i backen. Protester från grannar som skulle få sin utsikt och sin naturmark förstörd gjorde att planerna ändrades och huset i stället fick sin nuvarande plats. Bygget blev försenat, men hösten 1998 stod det färdigt för inflyttning.

En av de första som flyttade in var Jan Adolfsson.

– Jag och min fru Agneta bodde i ett radhus i Viksjö i Järfälla. Vi hade bott där länge och det var dags att totalrenovera, men i stället började vi se oss om efter en lägenhet. Vi har fritidshus i Dalarna också som kräver en del jobb, säger han.

JM hade en utställning på Gärdet där de visade sina kommande projekt.

– Där fick jag syn på det här huset. Handelsbanken i Hässelby sålde lägenheterna. När deras kunder valt tog JM över försäljningen och vi fick välja. Jag tror att vi betalade 25 000 kronor i handpenning.

”Vi tyckte det var fint med närheten till sjön och strandpromenaden.”

Jan Adolfsson

Jan och Agneta var inte alls bekanta med Hässelby

– Vi åkte ut och tittade och tyckte att det var fint med närheten till sjön och strandpromenaden. Dessutom var det nära till tunnelbanan.

JM:s platschef kollade upp vilka som tecknat kontrakt.

– Han hade sett att jag var ingenjör och jobbade på IBM. Han undrade om jag kunde tänka mig att representera de boende på det tekniska området. Magnus Brolin, som var ingenjör på Vattenfall och som också skulle flytta in, och jag fick god insyn i det tekniska i huset och ingick redan från början i den tekniska gruppen. Sedan har det rullat på. Vi sköter fortfarande mycket själva i huset.

I en barack på gården hade JM kontor.

– Vi fick gå dit och välja om vi ville ha väggarna som det var tänkt, eller om någon skulle tas bort, vilken färg vi skulle ha på kakel och klinkers, hur många garderober och vilka tapeter vi ville ha. Vi valde till exempel att öppna mellan kök och vardagsrum och att glasa in balkongen.

De boende flyttade in i omgångar.

– JM hade en snickare som hette Sven anställd på plats. Han var kvar en eller ett par månader efter att vi flyttat in. Han kunde hjälpa till med sådant man kan behöva hjälp med vid en flytt, särskilt när de som flyttar in är lite äldre. Det var fin service som JM inte tog betalt för.

Det bästa med att bo i Gästsalen 4 tycker Jan Adolfsson fortfarande är naturen och kommunikationerna.

– Vi har inte ångrat att vi sålde huset och flyttade hit. Vi trivs mycket bra.

Även Anita Söderberg flyttade in när huset var nytt.

– Det var egentligen en väninna till mig som skulle flytta hit. Hon hade bokat en lägenhet på plan 6. En dag när hon skulle åka hit och titta frågade hon om jag inte ville följa med. Hon visste också att det fanns en ledig lägenhet högst upp i huset. När vi kom hit fick vi gå in i lägenheten. Jag gick ut på balkongen och kände direkt att här vill jag bo.

”Jag gick ut på balkongen och kände direkt att här vill jag bo.”

Anita Söderberg

Anita ringde till Seniorgården och anmälde intresse och därefter en mäklarfirma som skulle sälja hennes radhus.

– Jag bodde i Kälvesta, i ett hus som min man och jag byggt själva, och hade ingen tanke på att flytta därifrån. Några år tidigare hade jag visserligen varit runt och tittat lite, men inte hittat något som passade. Så jag hade bestämt mig för att bo kvar.

Trots att det gick undan när beslutet fattades har Anita Söderberg aldrig ångrat sig.

– Faktiskt tyckte jag att det var skönt att flytta. Trots att vi byggt huset själva och jag bott där i 30 år så saknar jag det inte. Jag bodde ensam där de sista åren. Vi skiljde oss redan 1976 så när barnen flyttat hemifrån var det bara jag kvar. Det var onödigt stort och mycket jobb för en ensam person. Och jag har det så bra här. Jag är helnöjd med beslutet att flytta hit.

Bäst tycker hon att den nära kontakten med grannarna är.

– Vi har så bra kontakt och känner varandra. Vi är som en stor familj. Det finns alltid någon att be om hjälp när man behöver och man kan alltid hjälpa andra med det man kan. Vi har också haft tur med duktigt folk i styrelsen redan från början. Föreningen har skötts så bra. Känslan är att alla bryr sig om huset.

När Anita Söderberg skulle gå i pension 2007 blev hon tillfrågad om hon ville gå med i styrelsen.

– Jag tackade ja och gick med i Gröna gruppen, som har hand om skötseln av trädgården. Då blev det ju mer jobb, men det har nog varit bra. Sedan blev jag ju inte pensionär som det var tänkt. Jag fortsatte att jobba som apotekstekniker fyra år till, fast på timme, så jag kunde styra mer över min tid.

Flera av de boende i huset har sagt att det är tack vare den första styrelsen, med ordförande Gertz Sjöberg i spetsen, som andan i huset är sådan att alla känner ansvar och hjälper till med det de kan.

– Vi var med från början så jag fick tidigt kontakt med JM. De hade tänkt att det skulle vara en lägenhet och kontor på plan 15, men jag lyckades övertyga dem om att vi istället skulle få en samlingslokal och få disponera hela våningsplanet gemensamt. JM tyckte det var en bra idé. De var lätta att ha att göra med.

Gertz och hans fru Yvonne bodde i Backlura, men promenerade ofta längs vattnet i Hässelby strand.

– Vi kände att det skulle vara trevligt att bo här en dag. Vi gick på en informationsträff som JM hade inne i stan och när vi var på väg ut fick Yvonne syn på en lapp där det stod att de skulle börja bygga här, så vi vände i dörren och gick in och tecknade oss för en lägenhet.

”Det blev väldigt bra på plan 15, med samlingslokalen, gästlägenheten och bastun.”

Gertz Sjöberg

JM tog initiativ till bildandet av bostadsrättsföreningen.

– Jag valdes till ordförande. Det var en väldigt trevlig tid. Hur vi skulle ha det på plan 15 var en stor fråga, men det blev väldigt bra, med samlingslokalen, gästlägenheten och bastun.

Sin lägenhet valde Gertz och Yvonne att göra om ganska mycket jämfört med ursprungsritningen.

– Vi tog bort alla dörrar och bytte dem mot skjutdörrar och så tog vi bort väggen mellan kök och vardagsrum och till rummet intill vardagsrummet.

Gertz Sjöberg har alltid varit intresserad av konst. Något som märks både i lägenheten och på plan 15, där en stor del av familjens konst är deponerad.

– Min första tavla köpte jag när jag var 17. Den kostade 800 kronor. Sedan har det bara fyllts på.

De flyttade från en stor villa till en trerumslägenhet.

– Vi tyckte det räckte eftersom gästlägenheten finns och vi kunde hänga tavlorna på plan 15.

Familjen har bott på många olika platser.

– Jag har haft jobb på många olika orter, så vi har flyttat mycket. Men mitt sista jobb var i Stockholm, som vd för Helly Hansen. Så blev Hässelby till sist vår fasta punkt.